Arkiv för kategori ‘Skärholmen’

De sista månaderna har jag inte publicerat så mycket blogginlägg. Det beror på att jag  gått en kurs i släktforskning, som fångat min uppmärksamhet och tid.

Att jag först blev intresserad av ämnet berodde på att jag ärvde en bunt fotografier och adressböcker, där jag undrade över vilka personerna var. När jag året efter var på resa i Skåne visste jag att min farmor kom från Svedala så jag sökte upp pastorsexpeditionen för att se om det fanns några spår efter henne. Jag blev mycket väl mottagen och fick se den husförhörslängd där det finns en notering att  min farmor i unga år lämnat sin församling. Det gav en gastkramande känsla då jag visste att hon vid angiven  tidpunkt var gravid med min pappa och tvungen att fly hemorten då hon inte var gift och barnet således en oäkting, som det hette på den tiden.

Efter en kartläggning av de uppgifter jag ärvt så blev allt liggande djupt nere i en låda. Men i  år  fick jag hjälp av en bekant att botanisera bland kyrkoböcker med prästers  bläckskrivna anteckningar. Jag hittade då  min farfars födelse omnämnd i en Födelsebok från hans aktuella församling  år 1874.

Jag minns min farfar som gammal. Han hade för länge sedan hängt upp sin fiol på väggen men kunde sjunga en  stump ur ”Det blåser i träa idag” när jag satt i hans knä. Att få se noteringen om hans födelse  i Näshulta församling var en overklig upplevelse. Jag hade aldrig tänkt på  att han en gång varit  ett värnlöst spädbarn som nyligen kommit  ur sin mors sköte precis som vi alla.  Jag fick tårar i ögonen och kände stor  ömhet för honom, som gått före mig i livets ständiga puls av födelse och död. Han gifte sig till slut med min farmor och därmed  legaliserades min pappa.

De här erfarenheterna har hela tiden legat och pyrt i mig och bara väntade på ett tillfälle att blomma ut. När jag så stötte på en kurs i släktforskning så anmälde jag mig. Vi fick börja lära oss hur man systematiskt ska söka i kyrkböckerna och tyda texter, som många gånger kan vara rätt oläsliga. Mycket annat ingick också – exempelvis hur man söker i domböcker, soldatregister och hittar bouppteckningar.

Genom den här kursen har mitt intresse för gamla tider väckts och  jag har hittat böcker, som fått mig att inse hur tufft många människor hade det förr. På 1700-talet och åtminstone första hälften av 1800-talet bodde man vanligen i små självbyggen, där det fanns en farstu och ett rum samt en kammare som fungerade  som  förråd. I rummet fanns en eldstad där all mat lagades över öppen eld. Folk sov i rummet och på kvällarna satt man runt elden och slöjdade eller umgicks efter dagens  tunga arbete. Där fanns ofta djur, framför allt höns och stanken var hemsk. Det var också extra tufft under vintrarna då man måste se till att värma upp huset. Så småningom uppfanns en liten lampa, som dock var  brandfarlig och först när fotogenlampan kom i sista delen av 1800-talet kunde vedspis installeras och kammaren började användas som kök. Förråden flyttades ut till  olika bodar som efter hand uppfördes på tomten. Man idkade självhushållning med djur och odling för att mätta magarna och lärde sig vilka växter i naturen, som kunde användas även för medicinska syften. När det blev missväxt var katastrofen total och svälten knackade på dörren.

När det stod klart   för mig att åtminstone en del av mina förfäder levt på detta sätt har jag känt stor tacksamhet för min varma lägenhet med rinnande kallt och varmt vatten samt möjlighet  till bad och dusch. Samt tvättmaskinen  inte att förglömma, som ersatt det tunga arbete kvinnorna förr fick utföra i byk-kar med sköljning  i vattendrag och sjöar.

Jag har delat upp min släktforskning i de fyra släktgrenar, som alla människor är en produkt av. Den jag hittills  valt att fördjupa mig i är min morfars släkt beroende på att vi har samma efternamn. Min  familj tog det namnet, som var min mammas flicknamn för en del år sedan. Jag visste att den släkten kom från Bjälbo i Östergötland och jag har levande minnen (och foton) när min barndomsfamilj reste med min morfar till hans födelseplats på  Ramstad gård, en bit från Vadstena.

Ramstad gård cirka 1954

Här står  min morfar längst bak till höger på verandan till Ramstad gård, där han växte upp. Jag själv står längst till höger bredvid min mamma och framför mina småsystrar.

 

Hans  pappa dvs min morfarsfar var ”kommunordförande i Bjälbo” och jordägare i området. Jag håller på att arbeta mig ner i generationerna bakom och möter då mer och mer oläsliga kyrkoböcker, där jag för närvarande försöker utröna var den person, som först kom till Bjälbo har sitt ursprung. Det gäller att ha tålamod men samtidigt vara  envis för att hitta rätt uppgifter. Vår kursledare har inskärpt vikten av att hela tiden notera varifrån  vi tagit uppgifterna, så att det kan granskas, som i vilken forskning som helst. 

Har man börjat med släktforskning finns det inget slut. Man kan samla på sig över 500 så kallade anfäder om man går så långt tillbaka  som det går. Just nu fortsätter jag dock med morfar. Ska snart ner till Kungliga Biblioteket vid Humlegården och ta fram tidningsklipp om hans segrar i schack- och bridgetävlingar samt hans fars liv som kommunordförande i Bjälbo.

 

 

Annonser

Det här inlägget bygger på mina egna erfarenheter och kunskaper om hur man handlar på nätet på ett så säkert sätt som möjligt samt en del andra reflektioner kring ämnet.  Jag har under många år handlat det mesta på det sättet och genomfört upp mot 1000 transaktioner. Näthandeln är också stadd i utveckling och konkurrerar ut fler och fler butiker så att det i framtiden är nödvändigt att lära sig konsten.

SVERIGE

Det finns många fördelar med att handla från svenska webbbutiker. Man talar samma språk, delar kultur och  många erfarenheter, men det finns trots det en del fallgropar att undvika.

När jag själv handlar från svenska sidor  tittar jag alltid efter om de är certifierade av Trygg e-handel. De har en rund gul symbol med ett hänglås i. Detta hade jag exempelvis stor användning av när jag köpte en saltinhalator från Klingel förra året. Sidan där jag skulle köpa från var konstigt konstruerad och jag hade  svårt att komma igenom köpprocessen. Men då jag verkligen behövde varan så envisades jag. Lite dumt kanske. Det ledde till att jag fick levererat helt fel mängd och inte hela beställningen. Då jag upplevde att jag inte fick ordentlig respons av Klingels kundtjänst kontaktade jag Trygg e-handel. Deras personal bevakade sedan mitt ärende steg för steg och släppte inte taget och till slut blev allt rätt. Jag har god erfarenhet av denna certifiering, som jag faktiskt inte sett någon annanstans i världen. Nu sker ju sällan fel och problem men det skadar aldrig att kontakta kundtjänst innan köp (i alla fall av dyrare saker) och fråga någon fråga. Sen kan du konstatera hur fort och korrekt de svarar. Säger rätt mycket om företagets omsorg om kunderna.

I Sverige finns det ett betalningsföretag som heter  Klarna, som många säljare väljer därför de anser att det ger köparen  många valmöjligheter att betala. Det finns möjlighet att få faktura, avbetalning och direktbetalning med kreditkort. Man erbjuder inte Paypal eller liknande. Tyvärr hade de tidigare, enligt många på nätet, satt i system att skicka ut fakturan för sent så kunden inte hann betala i tid och  kunde påföras förseningsavgift. Idag har de bättrat sig Att kunden betalar med kreditkort tjänar inte Klarna så mycket pengar på men är ändå sättet jag alltid väljer när Klarna är betalningsleverantör. För säkerhets skull. Då står jag inte i skuld till någon. En del andra betalningslösningar har liknande system som Klarna. Att betala in på ett bankkonto ges ibland som alternativ. Då får man använda sitt omdöme om personen och/eller företaget är seriöst.

Det är alltid bra att söka på nätet i förväg om företag man tänker köpa från Då kan du få en uppfattning om hur deras rykte är. Se upp om det  finns många som har klagat varvat med lovord. Då kan det vara företaget själv som försöker rädda situationen.

Om något går fel (vilket sällan händer) brukar jag först kontakta kundtjänsten, sen eventuellt certifieringsföretag och sist banken (om man betalat  med kreditkort)  En gång köpte jag en klänning från Saudiarabien med kreditkort som aldrig kom fram. Då mailade jag med deras kundtjänst, som sade att paketet förmodligen blivit stulet någonstans på vägen. Då svarade jag att jag skulle anmäla till Mastercard att jag inte fått varan, vilket skulle påverka deras möjligheter att fortsätta använda kreditkortsbetalningar. Han lovade att ordna en ny leverans och ett paket innehållande klänningen anlände efter ett tag rekommenderat.

Att handla på Blocket kan ofta ge riktiga klipp. Men man måste tanka på att många annonser är helt privata och att det  inte finns någon garanti utom möjligen den som Blocket erbjuder genom ”Blocketpaketet”. Därför brukar jag alltid träffa säljaren vid överlämnandet och betala  direkt. Om det inte gäller hemstickade vantar  för 200 kronor. Man får  återigen lita på sitt omdöme.

Tradera säljer mer småsaker än Blocket och har också direktköp samt budgivning. Vid det senare ska man tänka på att anteckna i sin almanacka när sista budgivningen går och strax före sluttid gå in på nätet och bjuda. Att trissa upp priset i förväg är bara onödigt. Det kan andra hålla på med. Sist köpte jag lego (en massa kilo för  bygge). När jag skulle betala gick inte betalningen igenom. Det var en massa krångel och till slut fick jag betala direkt  till säljaren, vilket var lite komplicerat för han fattade inte vad som var  clearingnummer och vad som var banknummer. Till slut fick jag gå ner till banken för att få hjälp. Men paketet kom till  slut när säljaren fått pengarna.

Ett bra svenskt företag att handla från är Apotea.se.  Priserna utklassar alla apotek så man tjänar mycket på att köpa därifrån. Deras leveranser fungerar utmärkt och är ibland gratis. Man kan till och med få raska gossar som kommer hem med paketet om man ligger sjuk i snuva.

ATT KÖPA BÖCKER

I Sverige är Bokus och Adlibris de största. De har lägre  priser än bokhandeln och håller på att utkonkurrera de lokala bokhandlarna. Kanske  bäst att stödja dem ibland för att ha dem kvar?

Tidigare fanns det en suverän tjänst som hette Bokbörsen där man som privatperson kunde köpa och sälja böcker. Den finns kvar men tar numera en enhetsfrakt på 50 kronor och har omorganiserats så den bäst passar kommersiell  verksamhet. Många  privatpersoner har gått över att sälja och köpa böcker på Tradera och andra boksajter i stället.

I England finns Alibris,co.uk (obs utan d), som säljer begagnade böcker. De tar för närvarande 50 kronor i avgift till Sverige, men erbjuder rabatt om man köper fler böcker från samma säljare. Blir i allmänhet mycket billigare än att köpa från Amazon. Men man kan titta på Amazons kundomdömen om en bok innan köp.

AMAZON

Så länge England inte gått ur EU kan man handla från amazon.co.uk utan att paketet fastnar i tullen. De lägger nämligen till svensk moms i betalningsprocessen. Amazon är en sajt som har allt. Bra att handla julklappar från då utbudet i svenska köpcentrum numera kan vara rätt  enformigt. Man får fraktkostnaden först när man passerat genom betalningssystemet men innan man betalar. Jag har köpt mycket från dem utan problem. Har fått reklamera några gånger med lyckat resultat, bland annat när jag hade köpt ett svart halsband men fick ett mörkblått. Om ni har sett de  enorma lager där de anställda susar fram för att plocka ihop order så är det förståeligt. Men tilläggas bör att om man behöver få svar på något är det ett myller av färdigskrivna svar man måste ta sig igenom innan man når kontaktmöjligheter. Sist ville de att jag skulle ringa då mailen  inte fungerade. Det är inte så lätt för en svensk med vissa hörselproblem. Tycker att sajten varit lite misskött på senaste året och föredrar därför ofta ebay.

EBAY

är en sajt jag uppskattar mycket. Där kan man köpa från små tillverkare över hela världen, vilket har låtit också vanliga konsumenter dra nytta av globaliseringen. Numera går det inte längre att köpa från världen utanför  EU, men det är ändå en skattkista om man på vänsterraden klickar i att man bara vill se varor som säljs från Europa. Den finns i USA (ebay.com), England (ebay.co.uk), Frankrike (ebay.fr) och Tyskland (ebay.de). Kanske i ytterligare  länder jag inte har språklig kompetens för. Tar man fram sitt engelska lexikon  och sin gamla skolfranska eller tyska är det inte en omöjlighet att handla i Ebays europeiska avdelningar.

Ebay ger möjligheten att betala via Paypal, som ger ett högt köparskydd. Deras system bygger på att människor är ärliga mot varandra och inte säger att man inte fått en vara bara för att få pengarna tillbaka. Levereras varan efter angiven leveranstid kan det till och med vara svårt att se till att  säljaren får pengar  tillbaka.  Det dyraste jag köpt på ebay var en lyxig strykbräda för 825 kronor. Tänkte att jag då  slapp köpa den i stan och bära hem på tunnelbanan. Tyvärr levererades den inte och trots att företaget angav en ”shipping code” fick jag prompt pengarna tillbaka av Paypal.

Det man annars ska  tänka på när man handlar på ebay är att kontrollera säljarens rekommendationer och kontrollera leveranskostnaden till Sverige. Man ska också vara medveten om att säljaren sätter betyg på köparen.

IHERB

IHerb är ett amerikanskt ”warehouse”, där man säljer hygienprodukter, kosttillskott och mycket annat. Totalt har de 35 000 varor i sitt sortiment. Jag köper bland annat D-vitamin därifrån och har då stor valmöjlighet mellan olika tillverkare och produkter. De har humana fraktpriser om man väljer postvägen och erbjuder ofta rabatter och möjlighet att köpa prover av produkter. Jag avser att fortsätta handla från dem trots de 75 kronorna som tillkommer i förtullningsprocessen då urvalet är så stort och spännande.

FÖRETAG UTANFÖR EU

Ibland kan det således vara värt att betala de 75 kronor PostNord vill ha för paket utanför EU samt självklart eventuell tull och moms. Man kanske köper stora mängder från Alibaba.com (där man köper direkt från fabrikerna i Kina) eller från ovan nämnda IHerb.  Dessutom kan man också ha behov av saker, som  inte går att få tag på inom EU.

I media har jag nyligen läst att det finns planer på att i samarbete med utomeuropeiska  företag  lägga svensk moms direkt på varorna så att Postnord slipper den omständiga processen att förtulla framför allt småpaket. Eftersom EU för närvarande rekommenderar att varor under 22 euro ska passera utan tullklarering finns det en del firmor i andra europeiska länder som har planer på att fungera som mellanhand och då bli ett slags dotterbolag till de utomeuropeiska bolagen. Man skulle då bara packa om varorna mot en mindre avgift. Det är också sagt att EU kommer med nya förhållningsrekommendationer inom de närmaste åren.

TILL SLUT NÅGRA ALLMÄNNA TIPS

-Sök på Google det du önskar så får du en massa tips om var det finns

-Läs annonsen noga

-Börja handla med småsaker tills du blir van

-Lämna aldrig ut ditt personnummer

-Använd alltid ditt omdöme

När jag ska tillverka mitt  ansiktsvatten plockar jag fram tepåsar ur mina skafferigömmor. Jag tar alltid örtéer av olika sorter och brygger en kopp av varje och låter de kallna. Sen tillsätter jag en ”skvätt” äppelcidervinäger för att få lite sting i det hela. Hur mycket en ”skvätt” är får ni själva räkna ut.

Sist blev receptet som följer

                                                1 kopp grönt te  

                                                1 kopp kamomillte

                                                1 kopp peppermyntste

                                               1 skvätt äppencidervinäger

 

CIMG1104.jpg

Här  ser du de ingredienser, som behövs till ansiktsvattnet.

Låt téerna dra som vanligt 3-4 minuter och sen svalna. Tillsätt äppelcidervinäger. Häll upp en del i en liten flaska med sprayanordning samt resten i en stor glasflaska, som du förvarar i kylen.

 

Ansiktsvatten2.jpg

 Här de fyllda flaskorn vars innehåll varar länge och sparar miljön från kemikalier

 

Jag brukar spraya det färdiga resultatet på en bomullstuss och rengöra  ansiktet med den. Fast jag använder inte makeupkrämer. Då måste man först rengöra ansiktet med rengöringskräm innan man tar det sista med ansiktsvattnet.

Lycka till att pröva!

 

 

 

Första gången jag mötte Ulla-Bella var i bergbanan, där jag av någon anledning  pratade om ett av mina barnbarns passionerade intresse för dinosaurer. Då berättade hon att så var det också  för ett av hennes barnbarn när han var i samma ålder. Vi spekulerade i vad det kunde bero på medan bergbanan flög upp till Höjden. Innan vi skildes åt passade jag på att be om en intervju för bloggen, vilket hon kunde  tänka  sig. Sedan dess har vi träffats några gånger, där jag intervjuat Ulla-Bella om hennes liv.

 

Ulla-Britt Sandelin

                                Ulla-Bella i en handstickad tröja, som hon själv gjort.

Jag började med att fråga hur hon fått sitt ovanliga namn. 

   -Det bestämdes av min mamma, som hade läst boken ”Ullabella” skriven av Marika Stjernstedt.

Hon tar fram boken, som hon fick i födelsedagspresent för länge sedan. Ulla-Bella har inte läst den sen hon var barn och minns innehållet som sorgligt. Jag undrar om hon trivts med namnet?

   -Ja utom när ”Solstollarna” använde det i en TV-serie för 30-40 år sen för en löjlig figur.       

Ulla-Bella, 76 år, är söderböna sedan flera generationer tillbaka. Växte upp på Brännkyrkogatan med en ensamstående mamma och två småsyskon. Hade också en tretton år äldre syster, som tidigt flyttade hemifrån.

KLASSKILLNADER

Efter folkskolan skickade Ulla-Bellas lärarinna, utan hennes  vetskap, in en ansökan till Sofia kommunala flickskola, där hon blev antagen. Mamman var väldigt stolt över att hon kom in på skolan.

   -I min omgivning var det inte vanligt att man fortsatte studera utan förväntades börja arbeta direkt efter folkskolan. 

Ulla-Bella trivdes bra på flickskolan. Var populär bland kamraterna och upplevde sig kvicktänkt i skolarbetet. Men framför allt genom hur de andra var klädda märkte hon att det fanns en stor skillnad. De hade dyrare och modernare kläder  som exempelvis mjuka teddypälsar och angoramössor i pastellfärger. När hon under jullovet arbetat på en lunchrestaurant och tjänat lite pengar fick hon lov av mamman att använda 90 kronor av lönen för att köpa en jacka. 

   -Jag minns att jackan hade ett fint foder, som skimrade och skiftade i olika färger. När jag hängde upp den på en krok utanför klassrummet såg jag till att fodret vändes utåt så plagget såg  dyrt  ut.

Men det var knapert hemma och efter några år gick Ulla-Bella till rektorn och sa att hon bestämt sig för att sluta.

   – Jag var äldst och kände att jag måste ta ansvar.  Började på Serafimerlasarettets kandidatlaboratorium, där jag var allt-i-allo.

MÖTTE BARA SIN PAPPA EN GÅNG

Min mamma pratade aldrig om min pappa. När jag frågade sa hon alltid ”det får du veta när du blir  äldre”.  Då Ulla-Bella var tretton år fyllda frågade hon igen och fick samma svar.  Då tänkte hon

   -Jag kommer aldrig att fråga mer.

Ulla-Bellas  äldre syster Inga  kom ihåg hennes pappa och hade positiva minnen av honom och berättade att deras mormor hade försökt övertala mamman att fortsätta deras relation. Det sporrade henne att försöka ta reda på mer och hon gick ner till pastorsexpeditionen. Men där stod bara u.ä. (född utom  äktenskapet) i handlingarna. Inget namn.

   -Det var det enda jag fick veta.

Senare berättade Inga att hennes farmor hade kommit med en present till en av Ulla-Bellas födelsedagar. Men mamman vägrade ta emot  den. I vuxen ålder fick hon veta var  hennes farmor och farfar hade bott och förstod då att hon ofta passerat förbi där på väg till skolan.

   -Kändes märkligt när jag insåg det. En viktig pusselbit i mitt liv.saknades ju. 

 När hon fått barn fick hon pappans namn av sin syster Inga och tillsammans letade de rätt på var han bodde och åkte helt sonika dit. Ulla-Bella hade sin son på armen. Ingen öppnade. En granne frågade vem som söktes och när de pratades vid fick hon höra ”han bara dricker och jobbar inte”.  

   -Vi satte oss utanför  huset medan grannarna hängde i klasar från fönstren. Någon ropade ”nu kommer han”.

  Mycket riktigt så kom hennes pappa gående tillsammans med den kvinna han levde med.  Ungarna hängde nu överallt i trappen och alla hörde när hon sa

   -Jag är Ulla-Bella, din dotter.

   Han frågade ”är det hon som har skickat dig?”

   -Nej. Mamma vet inte att jag är här.

   -Vi tog varandra i hand. Sen sa hennes pappa till kvinnan vid sin sida ”Förstår du att det här är min dotter!”.  Han upprepade det flera gånger med värme. Jag började gråta.

   -Kände att jag till slut hade blivit erkänd och den känslan bär jag med mig än idag.

Pappan hade ingen telefon så Ulla-Bella gav honom sitt nummer och han lovade att höra av sig. Så blev det också i framtiden. Han ringde var 14:e dag och hon skrev  brev.

   -När vi gick därifrån grät jag så häftigt att vi var tvungna att sätta oss på en parkbänk så jag fick lugna ner mig. 

GICK TILL SPÅDAM

Efter en tid  hörde pappan inte av sig med sitt vanliga telefonsamtal så hon blev orolig. Kontaktade en spådam, som man kunde anlita via telefon. Efter att Ulla-Bella hade sagt sitt namn och bett om att bli spådd sa spådamen ”Din man ligger på vägarna och har blanka knappar”.

   -Det stämde ju för min man körde taxi.

Sen fortsatte spådamen med att berätta att en äldre man hade  skadat sig nedanför midjan. Strax därefter ringde pappan och berättade att han  blivit skadad  i ena benet vid en trafikolycka. Så det stämde också.  Sen fortsatte kontakten som förut. 

Efter några år sökte en polis upp henne och informerade om att de hade hittat pappan död i lägenheten. Hon kallades till en polisstation, där en brun påse med pappans namn stod på ett bord. Hon sträckte fram handen för att ta påsen, men  blev skarpt tillsagd ”Du får inte röra den. Du är u.ä. och har ingen laglig rätt”. Så var lagen då men ändrades bara en vecka senare.

Sen tillsattes en annan polis som bouppteckningsman. Han styrde och ställde. Hade kontaktat  en begravningsbyrå. Ulla-Bella åkte dit och fick reda på att polisen hade beställt en begravning utan dekorationer och med en papperskista.

   -Jag bestämde då att det i stället skulle vara en riktig träkista  och dekorationer av nejlikor. Det betalade jag ur egen ficka fast vi inte hade det så fett.

En granne till pappan ringde och berättade att han hade nycklar till lägenheten och sa till mig ”Du får låna nyckeln och ta det du tycker du vill ha.” På så sätt fick jag tillträde till lägenheten. Jag hittade en kartong med mina brev omknutna med röda band. Det var det enda jag tog. Breven stoppade jag ner bredvid urnan vid gravsättningen.

   -Fast idag ångrar jag att jag inte tog några foton.

GIFTE SIG TIDIGT

Ulla-Bella kilade stadigt med en grannpojke och blev tidigt gravid. Hon födde sin son 1962 och en dotter 1967.  Den lilla familjen bodde först i en lägenhet nära mamman på Brännkyrkogatan, som hennes svärmor hade lyckats hitta. Det var ju  stor bostadsbrist på den tiden. 1968 flyttade familjen till Skärholmen i samband med att det byggdes. Hon har nu bott här i 49 år.

Hon fick ingen dagisplats utan var hemma med barnen de första åren Blev  senare värdinna i Ekholmsskolans skolbespisning och på kvällarna städade hon ett dagis. 


Hon såg reklam på TV om en AMS-utbildning, vilket hon sökte. Ulla-Bella fick göra ett intelligenstest, som var tillräckligt bra, men hon fick ändå avslag två gånger. När hon frågade varför sade de ”Du är gift och behöver ingen utbildning då du redan är försörjd.”

   -Men om jag skiljer mig sa de att det var en annan  sak. Jag ville så gärna ta den här chansen och sa att jag ville närvara på sammanträdet där beslutet skulle fattas för att höra deras argumentation läsas upp. Då kom jag in. Fick läsa ekonomisk gymnasieutbildning med språklig gren.

Samma år som hon kom in på utbildningen tog Ulla-Bella  ut skilsmässa. På kvällarna jobbade hon på ungdomsgården i Skärholmen för att dryga ut kassan. Hon gick på utbildningen i tre år och tog sen studenten 1980.

   -Först i hela släkten.

MÅNGA ÅR I ARBETSLIVET

Redan under studietiden sökte Ulla-Bella arbete. Ringde L M Ericson och sa att hon kunde jobba med vad som helst. Fick börja halvtid på telexavdelningen så hon parallellt kunde fortsätta studierna. Efter några år bytte hon till finansstaben och jobbade med kontraktsgarantier  och dotterbolagsfinansiering. Senare internutbildning. Totalt blev det 22 år. Sen skedde stora förändringar på grund av en ekonomisk kris för L M Ericson. Hon placerades med några andra i en grupp, där de fick jobba med meningslösa grejer.  Hon protesterade högt.

   -Arbetskamraterna  applåderade mig och myntade begreppet ”Vi gör en Ulla-Bella” när de skulle invända mot något.

   -Jag fick så småningom erbjudande om avtalspension

Ulla-Bella jobbade därefter med marknadsundersökningar och tog sen ett jobb som gick ut på att ringa runt och tigga åt Röda Korset. Började slutligen på ett bemanningsföretag där hon fortfarande är anställd. Arbetar för närvarande på fackförbundet för trä, skog och grafiker sedan fem år tillbaka trots sina 76 år fyllda.

KÄMPADE FÖR EN LOKAL MED BARNVERKSAMHET

  -I början av 70-talet var vi några kvinnor som fick reda på att Barnavårdsnämnden betalade hyra för en lokal i centrum, som stod tom. Vi kontaktade dem och berättade att vi behövde en lokal där vi kunde ha verksamhet för barn mellan sju och tretton år.

En av deras representanter träffade oss och vi  sa

   -Vi ställer upp bara vi får lokalen.

Kvinnan påpekade att det inte fanns några pengar och förklarade det med att det bara fanns en tårta att dela på och de olika posterna jämfördes med tårtbitar.

   -Vi sa att vi hade tänkt jobba utan lön. Det trodde hon inte på. Då skrev vi ett papper där vi intygade att vi ställde upp gratis. Sen ifrågasatte hon vår kompetens att ta hand om barnen. Tillade att budgeten inte tillät materialkostnader. Då svarade vi

   -Vi har ingen utbildning men vi har egna barn.. Material kan vi ta med hemifrån.

Till slut fick de tillgång till lokalen. De var bara två kvar av den grupp som först hade jobbat för  saken. Det strömmade dit barn och deras egna barn var också med. De höll inte så hårt på åldersgränserna. En del ungar kom hungriga, törstiga och smutsiga och de hjälpte dem efter förmåga. Verksamheten fortsatte på det viset under en termin. Sen blev det nytt budgetår och då fick de lön och material betalt. Terminen därpå talade Barnavårdsnämnden om att de hittat utbildad personal och då fick vi inte vara kvar.  Därefter flyttades den här verksamheten upp till Höjden.

-Vi kände oss stolta över att det var vi som startat det hela och förändrat något för barnen i området.

POLITISKT AKTIV

På 70-talet satt Ulla-Bella i styrelsen för den lokala Hem- och Skolaföreningen. Ett akut problem var att det behövdes mindre klasser.  Då inget förändrades trots protester ringde Ulla-Bella upp  utbildningsutskottet i Riksdagen för att få kontakt med alla partiers representanter, som behandlade frågan.

   -Det blev många, många samtal och brev.

Till slut bokade Ulla-Bella aulan i Österholmsskolan och kallade till ett möte. Alla partier utom socialdemokraterna kom. Press och radio var där. Både Jan-Erik Wikström (fp) och Karin Söder (c) var närvarande.  Aulan var fylld till bristningsgränsen.

Tyvärr blev det inga mindre klasser trots all möda.

Hur kändes det bakslaget?

   -Jag blir förbannad när inget händer men har insett att jag inte kan hålla på att       rädda  situationer hela livet.

Ulla-Bella har visat  sitt civilkurage på många andra sätt. Bland annat i tunnelbanan där hon totalt orädd  kan gå in och samtala med ungdomar som stökar, så de hejdar sig.

HAR EN FADDERFAMILJ I NAIROBI

Under nästan 40 år har Ulla-Bella varit fadder för afrikanska Patrick. När hon sökte fadderskap, via Rädda Barnen, fick hon kontakt med en skola, som drevs av en engelsman. Alla brev lästes för att undvika tiggeri.

   -Engelsmannen var fantastisk. Blandade fattiga och rika barn i den här skolan och lärde Patrick att äta med kniv och gaffel.

När Patrick gått ut den skolan kunde de brevväxla utan att breven lästes. Då fick Ulla-Bella veta att Patrick hade åtta yngre syskon och hon började betala även för deras skolgång.

    -Så småningom blev det ohållbart att betala  alla barnens skolgång så min lillasyster och en arbetskamrat bidrog med pengar.

Patrick gick efter grundutbildningen igenom hela gymnasiet. Efter det började han studera på universitetet. Fick inte välja fritt utan ta det som landet behövde. I hans fall blev det agrikultur. Patrick utbildade sig till agronom och jobbar numera på Lufthansa..

   – Jag har genom åren haft regelbunden kontakt med Patrick och kunnat följa vad som hänt även hans  syskon och föräldrar. Som äldst har han ansvar för sina syskon och hjälper också sina föräldrar.

   -För 20 år sen kom Patrick till Sverige och hälsade på. Det var fantastiskt att äntligen träffas. Patrick bodde hos mig och vi satt uppe sent på kvällarna och pratade och pratade. Han berättade om sin flickvän Milka och hur han oroade sig för om hon skulle bli accepterad av hans familj eftersom hon hade en son sedan tidigare. Idag är de  gifta, har två döttrar och Patrick har adopterat Milkas son. Han träffade hela min familj. Åkte till Vaxholm och var runt mycket i Stockholm. Vi badade också i Mälaren och det var första gången Patrick fick bada och äta glass offentligt bland vita människor.

Sedan har Ulla-Bella en gång rest till Afrika för att se på plats hur familjen har det.

   -Jag var och hälsade på Patrick och hans familj första gången i juli i år och stannade tio dar. Fick träffa hela den stora släkten på 30 personer. Det starkaste intrycket var att träffa hans mamma. En  kvinna, som helt ensam har  kämpat för sina barn och barnbarn trots svåra förhållanden. Jag hade ju följt den här familjen genom åren och nu fick jag äntligen träffa dem i verkligheten. Det var fantastiskt.

 

CIMG1091

   -Den här tavlan målade jag till min elefantsamlande bror för att visa honom att jag alltid finns för honom och att vi alltid kommer att hålla ihop. Precis som elefanterna gör, dessa storartade djur. Idag är min bror död och tavlan hänger i mitt sovrum som en påminnelse om vår relation. 

ATT BO I SKÄRHOLMEN

Vi talar om Skärholmens dåliga rykte och Ulla-Bella  tycker att debatten till stor del handlat om förutfattade meningar och att Skärholmen till och med ett tag blev ett skällsord.

   -Det har blivit mycket mer invandrare på senare år. När jag nyligen åkte bergbanan var jag den enda svensken. Då gick det upp för mig att jag var utanför och i minoritet. Det var en aha-upplevelse och första gången jag insåg  detta faktum. Så kom jag på att jag fascineras av att ha möjlighet att  samtala med så många olika typer av människor, som kommer från alla möjliga ställen på jorden och vet av erfarenhet att i mötet med dem berikas mitt eget liv.

   -Om jag skulle önska något för Skärholmen så är det en mötesplats där vi alla kan träffas och lära känna varandra. Det skulle förstås behövas en lokal där man också kunde ha andra aktiviteter. Dessutom någon som leder det hela. Då kan vi skapa verklig gemenskap i Skärholmen.

FRITIDEN

Ulla-Bella tycker om att måla akvarell samt sticka och brodera. Har dessutom pluggat både italienska och franska och besökt  båda länderna. Berättar att hon sen fem år är med i en grupp kvinnor som brukar ses varje söndag.

   – Vi dricker bara kaffe med bröd så det inte ska bli en massa krav på flotta bjudningar. Alla är olika personligheter och det blir intressanta diskussioner samtidigt som  vi arbetar med våra händer i olika textila tekniker.

Retuscherad broderibild

   -Det här broderiet började jag med 5/1 -74. Blev färdig 24/6-74 efter 210 arbetstimmar. På tavlan finns cirka 24500 hela korsstygn, 5700 halva korsstygn och 3400 efterstygn.

HAR STOR FAMILJ

Idag har Ulla-Bella fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn.

   -Vi har regelbunden kontakt och jag uppskattar att få följa deras liv och höra hur de ser på olika händelser i nutiden.

Sen en längre tid har Ulla-Bella en särbo och de träffas de flesta helger samt tillbringar sommaren på hans lantställe.

   -Det är en gåva att ha träffat honom. Han ser mig som jag är. Vi har orden gemensamt. Jag växlar mellan att vara i det tysta villaområde där han bor och Skärholmen där livet pågår  med lite mer buller och bång.

Det började med att källardörren till mitt och grannarnas källarförråd fick en automatisk stängning. Den tunga dörren smällde obevekligt igen bakom mig när jag skulle besöka mitt förråd. Det kändes, minst sagt, läskigt. Framför mig en liten gång som längre fram korsades av en annan gång som inte gick att överblicka. Jag var orolig att där skulle finnas råttor eller någon förvirrad hemlös som sökt en tillfällig bostad. Men jag stålsatte mig och gick in utan att något hände.

Nästa steg var att belysningen i förrådet inte fungerade. Jag gjorde felanmälan flera gånger med flera veckors mellanrum. Först vid tredje tillfället så fixades ljuset.

När jag för ett tag sen skulle ner och leta efter ett gammalt campingkök och sortera om bland kartongerna samt ta upp lite varmare kläder, som jag förvarade där nere, hände det som gjorde mig absolut vettskrämd.

Jag hade lyft ut kartonger i källargången  för att kontrollera innehållet och stuva om  då det hände. Lampan släcktes och det  blev svart. Riktigt kolsvart. Inget ljusinsläpp någonstans och den tunga dörren var hermetiskt tillsluten så det gick inte att ropa på hjälp. Jag blev absolut skräckslagen. Försökte tänka ut vilka möjligheter jag hade att nå  dörren fast gången var blockerad av kartonger i olika storlekar. Insåg att det var utsiktslöst. Det hör till saken att jag är 77 år och går med hjälp av käpp på grund av en knäartros. Jag  såg framför mig att jag skulle snubbla över kartongerna och bryta lårbenshalsen. Började  gråta och det kändes absolut hopplöst. Insåg att jag nog måste vänta tills någon granne skulle besöka sitt förråd. Men det kunde ta flera dar.

Då helt plötsligt tändes ljuset igen. Antog att det varit någon glappkontakt  i belysningen, så jag pustade ut. Fortsatte att stuva om och började ta fram de klädpåsar som skulle upp till lägenheten.

Då släcktes ljuset igen. Tändes efter ett tag igen. Släcktes igen. Så höll det på och jag förstod att jag var tvungen att kasta tillbaka lådorna medan ljuset var tänt och skynda mig ut innan det blev kolmörkt igen. Kände mig katastrofalt otrygg och rädd för att bli instängd i mörker igen.

Nästa dag mailade jag Stockholmshem och berättade att det var något fel på belysningen nere i källarförrådet. Fick svar med information om att det  var en medveten nyordning som Stockholmshem infört. Vad anledningen var fanns ingen förklaring till.

Antar att någon  byråkrat på Stockholmshem hittat på att här ska vi vara rädda om elförbrukningen. Då hade det ju varit enklare att koppla ljuset till källardörren så det släcktes automatiskt när hyresgästen var färdig med besöket. Stockholmshem verkar många gånger tyvärr sakna förmåga att tänka sig in i hur hyresgästerna kan uppleva en nyordning. Så var det när vi fick en tvättstuga som låg på andra sidan området med en stupande lång trappa till ingången. Vem kan hitta på något så dumt? Men i det fallet blev vi räddade av vår förvaltare som såg till att hyresgästerna kunde få tillgång till tvättstugor i hus nära sina bostäder dit det gick att transportera tvätten. Kanske kan hon hjälpa oss den här gången också?

I väntan på att någon inser det dumdristiga i den här lösningen så får vi hyresgäster improvisera för att undvika den situation som nu är för handen. Jag har kommit på en tillfällig lösning.  När jag var nere idag med sommarkläder släpade jag ner en stol, som jag placerade så att den tunga dörren inte automatiskt stängdes och  lite ljus i alla fall sipprade  in i det kolsvarta mörkret.

kc3a4llardc3b6rr.jpg

Nu när alla vanliga affärer  verkar försvinna så satsar Centrumägaren på mat. Inte bara mat som kockar lagar utan mat man kan köpa. Vi har fått två nya affärer i Skärholmen nämligen Netto och Skärholmsgrossen förutom de tre som redan finns. Jag har besökt dem alla och vill här sammanfatta mina intryck med all respekt för om andra tycker annorlunda.

Den butik där jag handlar de flesta av mina basvaror är Lidl, som nyligen flyttat till nya luftiga lokaler. De har de lägsta priserna i området på likartade varor, så varför betala mer än jag måste? Dessutom har de den största sorteringen av ekologisk mat, vilket jag försöker  hålla mig till av olika anledningar.  De har de varorna utspridda i  de vanliga avdelningarna. Så kan man till exempel hitta ekologisk kaviar bredvid Kalles kaviar och fisk med MVC-stämpel bredvid fiskpinnarna. Även om Lidl har ett ganska begränsat sortiment har de ofta erbjudanden som gör utbudet omväxlande. Eftersom det är en tysk ägare är de duktiga på korv och har ibland fina delikatesser från alla länder där de är verksamma. Varje augusti säljer de även färska kräftor från en leverantör i Småland.

Vissa saker köper jag hos Munir. De har ett mycket brett urval av  kött. Mycket lammkött, men ofta oxsvans och andra köttbitar jag inte sett sen barndomen som tunga och njure. Sist köpte jag märgben av kalv, som jag kokade en utmärkt buljong på. De har en slaktare som styckar på plats samt säljer Fetaost och oliver av olika kvalitéer. Har dessutom en del spännande kryddor och nötter.

Vivo är mitt nödhjälpsställe. Det ligger nära tunnelbanan och när jag längtar hem efter en utflykt till City så slinker jag in där för att handla grillad kyckling. Även om priserna ofta är i högsta laget kan jag ibland göra fynd hos dem som överraskar, som en  liten ask blåbär för tio kronor, som jag inte kan motstå. Den kostar på andra ställen 20-30 kronor. De har väl gjort ett fynd på Årsta partihallar. Affären har också förstånd att skära upp vitkålen så man kan köpa en bit även till ett mindre hushåll. Det finns gott om varor, även grönsaker, från andra kulturer, vilket är kul att pröva på men kanske livsnödvändigt för alla Skärholmsbor från fjärran länder, som längtar hem. De har en rejäl slaktarhörna där killarna jobbar med sina knivar. Men också hyllutbudet av kött är brett. Där finns bland annat komage, ben för vovven, grislever och fläskben.

Ibland tar jag mig till ICA trots deras jämförelsevis höga priser. Men deras delikatessdisk drar. Det är enda stället där man kan köpa färsk makrill, fina ostar och skivor av skinka som är billigare och bättre än de paketerade. (Fast vid ett besök häromdagen såg jag att skinkorna vara borta). Dessutom har de fyndpriser på toalettpapper! De har ett stort urval av oljor där jag kan hitta sesamolja och äppelcidervinäger av suverän kvalitet. Men deras köttavdelning är under  all kritik och de gömmer sina dyrgripar bakom bruntonade dörrar.

Mittemot ICA ligger Netto, som etablerat sig i Skärholmen i år. Netto var förr en billighetsbutik typ Lidl. Fast det bar sig inte och nu är priserna lika höga som på ICA. Jag var inne där en gång när de nyss hade öppnat. Alla  stod och suckade i kassakön över de höga priserna.  De försöker profilera sig som ekologiska och har en hylla med sånt. Men det var ynkligt jämfört med Lidls breda sortiment. Häromdan gjorde jag lite spaning inför det här blogginlägget. Det var alldeles tomt på besökare. Felet de gör är att inte tillföra något nytt och då är de rätt chanslösa att få Skärholmens kunniga kunder att öppna plånboken.

Så har vi Skärholmsgrossen. När jag var på besök sist hade de en slaktare som stod redo bakom en disk med fint kött så vitt jag kunde bedöma. Men annars såg jag bara det vanliga utbudet som finns i alla  andra affärer till samma priser. Inget som tillförde något nytt i utbudet vi har. Förstår inte hur de ska klara sig. Det var nästan tomt i affären så jag fick tillfälle att fråga kassörskan om de var samma bolag som Kistagrossen, där man också säljer en del köksredskap och dylikt. Men det är var ett separat bolag och hade bara namnet gemensamt med affären i Kista.

Fast jag glömmer torghandeln. Det är ju inte direkt en livsmedelsaffär men ändå. Där har Michelinbesmyckade Mathias Dahlgren poserat bland grönsakerna. Det  finns alltid mycket att välja på till låga priser men så sträcker  sig kön också så lång att jag inte alltid orkar stå där. Men vilket utbud. På sommaren köper jag alltid ”Bär lämpliga  för saft- och bärkokning samt står i den vindlande kön för att få lite svalka under markiserna.

Nja. Vad skulle behövas i Skärholmen. Klart man skulle drömma om en affär med fina ostar och biffar som de på Östermalmshallen (den gamla). Men det är nog inga här ute som har  råd att köpa såna exklusiviteter. Kan inte heller komma på något annat som  saknas. Så vi får vara nöjda med det som finns och springa mellan affärerna för att hitta rätt ingredienser till rätten som ska  serveras framåt kvällen..

Tidigare har jag tyckt att det varit svårt att hitta deodorant till rimligt pris. En liten skvätt kostar runt 50 kronor. Ekologiskt var också svårt att få tag på. I alla fall något  som fungerade enligt testare på nätet. Fast i en liten butik på Folkungagatan fanns en liten burk för 160 kronor som faktiskt var bra. Ingen svettlukt som kunde störa mig och min omgivning.  Men efter några burkar kändes det dyrt och då jag hittade recept på nätet gjorde jag ett försök att tillverka själv. Det blev hur bra som helst. Gjorde  hela processen mycket noga och här nedanför hittar ni mitt recept.

Recept på hemgjord deodorant

Du behöver

1 dl Kokosolja (kallpressad på burk)

1 dl Bikarbonat (tar bort dålig lukt) finns i  storköksförpackningar

1 dl Potatismjöl eller Majsstärkelse (ex Maizena) suger upp fukt

Eventuellt några droppar doft/eterisk olja

Eventuellt lite E-vitamin för konservering (använder jag ej)

Kokosoljan smälter vid cirka 25 grader så det räcker med att ställa burken i ett vattenbad  ett tag eller försiktigt smälta direkt i kastrull.

Bikarbonat i storköksförpackning  finns att köpa på bland annat Citygross i Stockholm

Beskrivning

Sikta ner alla  torra ingredienser i en bunke. Observera att det är viktigt att sikta genom en sil då deon annars kan blir för grynig.

Vispa sen ner det smälta kokosfettet med en visp. Blanda ordentligt för annars kan deon skikta sig. Allt blir som en sås men kokosoljan stelnar sen och då blir det som en kräm man smörjer armhålan med. Häll upp allt på relativt små glasburkar. Rör då och då medan de svalnar. Ingredienserna har lång hållbarhet och med normal förbrukning behöver de inte förvaras ens i kylskåp. Tänk på att ställa burken du använder i lagom temperatur. Inte för kallt då blir deon hård. Inte för varmt då blir den rinnig. Lagom är tricket då blir konsistensen som en mjuk kräm.

Det blir inte oljigt, inte pudrigt men med en diskret  god doft. Den färdiga deon tränger in snabbt i huden och kladdar inte på kläderna. Jag klarar mig utan svettlukt och känner mig fräsch. Funkar till alla- du väljer själv doften. Även män och lite äldre barn om det skulle behövas. En ekologisk burk med liknande innehåll kostar 160 kronor. Så du sparar en del slantar.    


Så här  gör gjorde jag idag

Jag började med att smälta kokosfett och plockade sen  fram alla ingredienser på min köksbänk som ni kan se i det här fotot.

                                  CIMG1073

 

Sen vidtog tillverkningen med  både mätande, silande och vispande. Allt enligt instruktionerna i receptet. Slutresultatet hällde jag upp i tre burkar i lagom format. Men vill man ha mer går det säkert att dubblera. Ingredienserna kostar inte många kronor och är skonsamma mot kroppen och armhålorna.

 

CIMG1074

Pröva själv!

(mer…)