Lär känna din granne Elka Draganova

Publicerat: 29 november, 2015 i Lär-känna-din-granne, Skärholmen
Etiketter:, , , ,

 

När jag var nyinflyttad till Skärholmen hittade jag en liten lapp uppsatt på en anslagstavla, där en kurs i dekorationsmålning  erbjöds. Då jag alltid tyckt det är roligt att jobba med färg och form ringde jag det angivna numret

Så hamnade jag hemma hos Elka Draganova, där en grupp en eftermiddag målade under handledning av henne. Själv dekorerade jag äggkoppar med blommotiv, vilka jag tar fram vid påsken när ägg ska avnjutas.

Sen dess har Elka och jag alltid morsat på varandra och någon gång haft sällskap på tunnelbanan hem. Jag ville gärna veta mer om henne och frågade om hon kunde tänka sig att ställa upp på en intervju för bloggen, vilket hon accepterade.

 

Elka Draganova

Några dar senare gick jag över till henne. Hon bor i huset mitt emot mitt i en lägenhet med uteplats. Vi slog oss ner i hennes vardagsrum och hon började berätta om sig själv.

Bakgrund

Elka kommer från Bulgarien och är född på en halvö i Svarta Havet som heter Nessebar. Där finns 50 gamla kyrkor och andra historiska byggnader. Elka har också lite grekiskt blod i sig då hennes mormor kommer från Grekland. Men hennes pappas familj kommer från norra Bulgarien Han var aktiv i kampen mot fascismen, men jobbade senare med filmproduktion.

Mamman var solist vid Operan i Russe. Vid giftemålet lämnade hon hemorten och flyttade till Sofia. De bodde i ett litet rum. När familjen efter Elka utökades med en syster byggde pappan till lägenheten så de fick mer plats.

Kommunisteran

Hon växte upp under kommunistregimen och jag frågar hur hon upplevde den tiden?

”Jag kan inte säga något särskilt negativt. Har förstått av andra jag mött att de var utsatta för förföljelse. Fast visst var det styrt uppifrån men det vande man sig vid för det mesta. Minns att det var förbjudet att ha minikjol, som ansågs omoraliskt av de styrande. Men det fanns många bra grejer. Till exempel ingen arbetslöshet. Fast kontakter spelade viss roll för att få ett bra jobb. Skola, vård och mediciner var gratis. Man hade bra vård. Doktorn kom hem till patienten. Inte patienten till doktorn som här. Det hade många fördelar. Som minskad smittorisk och mindre resande.”

Vi pratar om hur det var att som ung flicka inte ha tillgång till så många klädaffärer.

”Man sydde kläder själv. Jag minns när jag fick tag på en tysk modetidning och tyckte den var fantastiskt fin. Sen kunde man få något fint när någon man kände hade varit utomlands. Så fick jag fina silverskor att ha på min studentexamen av en släkting, som varit i Italien.”

Jag frågar hur hon sen upplevde Sveriges politiska system.

”När jag kom hit var det rätt socialistiskt här också. Till alla efter behov gällde.”

Hon funderar över hur det förändrats sedan dess.

”Jag vet inte vad Sverige är idag Ett land som har varit skonat från krig. Upplever Sverige som en idealist, som inte riktigt vet vilket ben man ska stå på. En sak som är förvirrande är tandvården där man måste betala galna pengar. Det är ju en del av kroppen och borde gå på sjukförsäkringen. Idag är det många människor som inte har råd med tandvård.”

Elka berättar att hon ibland hälsar på sin mamma, som idag har återvänt till barndomens hus på Nessebar. Ibland kan hon längta dit.

”Man längtar dit man är född. När jag landar på flygplatsen i Sofia får jag ofta en liten chock och tänker ”oj här pratar alla bulgariska”. Verkligen en skön känsla. Ibland längtar jag efter Svarta havet. Sommarstranden där med havet och gyllene sand, allt känns läkande.”

Musik och tecknade filmer

Elka kom att följa i familjens kulturella spår Började som barn att spela piano och gick i musikskola och musikgymnasium.. Det var självklart att hon sen skulle söka till konservatoriet vid 18 års ålder. Innan dess skulle hon medverka i en konsert, men orkade inte genomföra den på grund av rampfeber. Var förtvivlad och förklarade att hon inte klarade att framträda. Läraren förstod och föräldrarna tog det bra när hon ville hoppa av och hon slapp konserten och behövde inte söka till konservatoriet. I stället började hon ta privatlektioner i målning och sökte in på Konstakademins scenografilinje, men kom inte in.

Detta var under kommunisttiden då man hade arbetsplikt så hon var tvungen att snabbt hitta ett jobb. För att hjälpa henne utnyttjade pappan sina kontakter på ”Sofias Animationsfilmer”, som gjorde tecknade filmer. Elka, som alltid varit intresserad av att teckna fick göra ett prov, som godkändes.

”Så jag fick stanna och började jobba där. Jag tyckte det var spännande. Där fanns underbara människor. Det var min bästa tid.”

Varje dag hade hon ett visst antal teckningar som måste utföras.

”Det var kreativt. Innan datorerna. Jag jobbade på ljusbord.”

Hon träffade en regissör på jobbet och fick erbjudande att spela på klaviatur i en popgrupp han hade när han fick reda på att hon kunde spela piano.

”Nu blev jag glad. Den musiken passade mig bättre än den klassiska. Det var en ny värld. Populärmusiken representerade för mig glädje och gjorde mig lycklig. Känner likadant än idag. Men Rossini och Tjajkovskij är undantag som bekräftar regeln.”

Träffade sin stora kärlek och de blev ett par. Vi var tillsammans ett år och sen blev han kär i en annan kvinna. Det gjorde ont och jag slutade gå på repetitionerna. Då kom en man i gruppen och hämtade mig dit. Så jag fortsatte med musiken och spelade dansmusik och turnerade runt i Bulgarien, Östtyskland och Sverige. Så småningom friade han och vi gifte oss år 1977 och fick två barn Peter född 1978 och Vanja född 1985

Kom till Sverige

Hennes svärmor gifte sig med en bulgar, som bodde i Sverige och vi kom hit för att hälsa på. Jag blev sjuk under vistelsen och hamnade på ett svenskt sjukhus. Fick medicin för epilepsianfall. Den fanns inte i Bulgarien. Mitt bulgariska pass tog slut och jag fick inte stanna i Sverige för bulgariska ambassaden. Då bestämde jag mig för att söka asyl i Sverige och hela familjen fick uppehållstillstånd.

”Jag var inte alls förberedd på att börja ett nytt liv här. Det var svårt att lära sig språket och hitta sin plats. Som att komma till en annan planet. Kände mig som en analfabet.”

”Gick en intensivkurs i svenska. Men då jag saknade dator hemma gick det inget vidare. Så jag började lära mig själv. Köpte tidningar och såg på TV. Men när jag försökte prata blev det hela tiden missförstånd. Åren 87/88 fick jag börja arbeta med att måla dekorationer på barnmöbler i en affär på Östermalm. Då kom kunder från stadsdelen och jag tvingades prata svenska. Det gick bättre hela tiden och var som en skola för mig.”

Ikon- och dekorationsmålning

Jag visste att Elka har ägnat sig en del åt ikonmålning och också haft kurser i det och undrar hur det började.

”I en inredningstidning såg jag ikoner. Något sa ”klick” i mitt hjärta. Fick lära mig tekniken av en präst som motvilligt lärde ut hur man gör. Så småningom gav jag kurser på alla studieförbund.”

 

Ikon av Elka Draganova

Ikon av Elka Draganova

”Sen gick jag en kurs i dekorationsmålning i 5-6 år och jobbade med restaurering på Dramaten och Stadsmuséet. Det var olika projektjobb och för att försörja mig började jag vid sidan om arbeta som personlig assistent”.

”Det blev till slut skilsmässa. Barnen var stora men jag blev deprimerad efteråt.”

För att arbeta sig ur depressionen började Elka söka andlig utveckling. Det ledde gradvis till att hon mådde bättre fast hon drabbades av flera motgångar. Hennes son dog och själv fick hon cancer. Men tack vare sitt andliga arbete har hon sakta men säkert kommit på fötter igen.

Anpassning till Sverige

Jag frågar hur hon trivs i Sverige. Hon tycker att hon har utvecklats under åren här. Längtar ibland hem till Bulgarien. Men när hon är där känner hon sig svensk och när hon är i Sverige är hon bulgar. Efter 30 år i Sverige känner hon ändå att det är här hon hör hemma.

Jag frågar på vilket sätt hon utvecklats under åren i Sverige.

”Det här brukar jag diskutera med bulgariska vänner. Om vilka vi varit om vi stannat kvar i Bulgarien och vilka vi blev i Sverige. Svårt att svara på. Men man vet inte vem man är om man sitter hemma. Bara om man går ut i livet. Lär sig då förstå mer om livet och döden. Man kan se bredare och har två källor att hämta vatten från.”

Skärholmen

Vi kommer att tala om Skärholmen och om det förändrats under alla åren hon bott här.

”Tycker det är synd att det har förvandlats till en invandrarförort. För segregationen har ökat. Det behövs mer svenskar här. Men jag trivs.”

Vad gäller attityderna mot invandrare tycker hon också att de har förändrats under åren. Nu pratar alla om invandrare och svenskar som två olika folk. Hon tycker inte heller att invandrare längre försöker smälta in utan stänger in sig i sina kulturer.  Sen har ju också välfärden dragits ner. Det kan hända att Elka ibland tänker ”Det här är inte min plats”

Hon fortsätter:

”Sverige har ändrat sig på många sätt. Tidigare var det mer socialistiskt. Då blev man som invandrare närmare svenskarna och kunde lära sig det som var bra. Invandrarna strävade och kämpade för att lära sig svenska. Nu finns inte längre viljan hos invandrare att smälta in. Vet inte riktigt vad det är som hänt. Alla lever för sig själva i sin grupp och/eller nationalitet. Jag känner mig obekväm på Östermalm nuförtiden. Det skrämmer mig.”

Bostadsrättsföreningen

Elka bor i den nybildade bostadsrättföreningen på Höjden och har engagerat sig i deras verksamhet.

”Jag svarar på samtal från medlemmarna under telefontiden. Vi har fått mer sammanhållning i husen sen det blev bostadsrätt. Det börjar rulla på nu och nästa sak på gång är stambyte. Vi har klarat omställningen bra och har en styrelse som fungerar utmärkt.”

Eget skapande

I Elkas vardagsrum hänger många vackra tavlor målade av henne själv.

 

ElkamodernElkasoffan

                                                             

Jag frågar när hon började måla?

”Jag har alltid målat. Är delvis självlärd. När jag gjort något fel försöker jag hitta lösningen. Jag och min f d man hade en villa i Häggvik där jag hade ateljé. Har inte hittat min värld som målare här i Skärholmen.”

Vad gäller musicerandet berättar Elka att hon ett tag spelade solo i Allhelgonakyrkan på Söder.

Hon berättar att hon inte hinner vare sig måla eller spela numera för jobbet tar all tid. Just nu jobbar hon på dagis och där målar hon i alla fall med barnen.

”Fast när jag mår dåligt kan jag ibland sätta mig vid min keyboard och spela ”Jesus walk with me”.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.