Arkiv för kategori ‘makthavarna’

Så räkna med att över jul och nyår får ni förlita er på ersättningsbussen. Tyvärr råder det stor förvirring vilka tider den går på. För en del år sen kämpade vi oss till en förlängd sluttid på helger. Det har inte uppfattats av Trafikkontorets  nuvarande anställda trots att det gällt i flera år. Då jag själv råkade illa ut häromkvällen så satte jag mig efter hemkomsten och skrev ett mail Till Trafikkontoret, Stadsdelsförvaltningen i Skärholmen och Södra sidan, vår lokaltidning. Texten i mailen såg ut så här:

”Vår bergbana i Skärholmen har varit trasig några dar så idag när jag åkte in till stan för att träffa vuxna barn och barnbarn vid ett teaterbesök visste jag att en ersättningsbuss bara går till klockan elva på kvällen. Jag bröt upp tidigt och var i Skärholmen klockan 8.15. Där stod en del folk och väntade på bussen. Den kom aldrig och när det gått över en kvart (som tidtabellen säger ett det maximalt ska ta mellan turerna) ringde jag Stadshusets akut för trafikproblem. De noterade att ingen buss kommit och lovade undersöka saken. Det strömmade till mer folk som undrade när bussen kom. De som var kapabla att själv ta sig upp till Höjden avvek efter hand för att med egen maskin ta sig hem.

Det var värre för mig som snart är 79 år, går med käpp och dessutom är sjuk i hjärtproblem. Att ta sig upp för berget själv var inte att tänka på utan jag ringde Stadshuset en andra gång på deras akutnummer. En vänlig själ lovade att kontakta bussbolaget och fråga vad som hänt då bussen enligt hennes notering skulle gå till klockan elva. Under tiden strömmade folk till och avvek som tidigare beskrivits.

Trafikakuten och jag fick kontakt igen och kvinnan berättade att det hade kommit nya förhållningsregler för busstrafiken. Den skulle gå bara till klockan åtta på helgerna. Denna förändring har inte meddelats invånarna på Höjden. Många av dem är gamla som jag och många jobbar dessutom skift speciellt på helgerna.

Hoppas att något administrativt misstag har gjorts, som snart rättas till. Vi har haft tiden elva på kvällen, även på helger i många år och önskar behålla det. Vi betalar skatt och vill i utbyte ha rimliga villkor i vårt boende. En gång har ju husen på Höjden byggts och hyrts ut med tanke på att en bergbana ska ingå för att kunna leva normalt här uppe.

Hur det gick för mig? Jag fick ta taxi hem och själv betala.

Marianne Peterstrand”

 

Skarholmens Bergbana 080824e

Det här är en gammal bild, som skildrar en annan årstid och situation. Men vår bergbana hänger idag på ungefär samma sätt högt över gångtrafikanterna. (Foto bussmicke.se)

Nå hur har det gått? Har någon svarat kanske ni undrar. Först kom en massa mail från Trafikkontoret där man meddelade att numera går det inte att skriva direkt till dem, som annars är den normala vägen och då man diarieförs på myndigheten så de inte ska tappa bort mailet. Nu har det startats forum för synpunkter och felanmälan. Verkar mera som såna inlägg kan fastna på nätet. Men jag vet inte.

Nästa reaktion kom från Södra sidan, som var beredda att skriva en artikel om problemet så vi kan få en lösning på eländet.

Från stadsdelsförvaltningen har ännu inget hörts.

Södra sidans reporter Henrik hade lyckats få kontakt med Trafikkontoret på telefon och det resulterade förmodligen i att jag fick ett mail från Trafikkontorets tjänsteman, där det stod att bussen på helger i framtiden skulle gå till klockan 23.00. Någon definition om vad som avsågs med ”helger” framgick inte. Jag tackade i alla fall för detta till Trafikkontorets representant och bad dem att antingen sätta in en annons i Södra sidan om vilka tider som gällde för ersättningsbussen under alla veckans dagar eller sätta upp en skylt nere vid bussens stopp om tiderna. Det behövs verkligen för nu är Höjdens invånare förvirrade om vad som gäller och kan inte planera sina hemkomster om de behöver hjälp att ta sig uppför berget. Tyvärr visade det sig att mitt svar inte kommer att nå Trafikkontoret då de har skickat ett ”noreply”- mail till mig. Demokrati och dialog med medborgarna – vart tog det vägen?

Södra sidan meddelade också att de skulle följa ärendet då Trafikkontoret informerat om att bergbanan kommer att stå still i flera månader.

Detta är handlingen hittills. Fortsättning följer …

Annonser

 

Det är fruktansvärt att läsa, se och höra om branden i London, som drabbat ett social housing i deras rikaste stadsdel. Ännu värre är det att byggnaden saknade reservutgångar och hade isolerats med billigt brandfarligt material vid en renovering. Dessa hus var inget  att satsa pengar och omsorg på då icke-solventa människor bodde där, som inte kunde delta i  bostadskarusellen i staden fast deras arbetskraft förstås behövdes.

Liknande läge är det väl här i Stockholm. I alla fall hos oss här i Skärholmen uppe på Höjden i de ”allmännyttiga” husen, som vansköts på många sätt. Görs några kontroller så man vet om våra hus är brandsäkra?

Husen är byggda på 60-talet – sex våningar utan reservutgångar. Finns bara en trappa ner till porten. Elsystemet är uråldrigt och i dåligt skick. Inga sprinklar så vitt jag kunnat upptäcka. I mitt hus är vägen upp till taket låst. Vad jag förstår så måste vi som bor högst upp stanna kvar i lägenheterna och vänta på hjälp om det börjar brinna medan de längre ner i husen kanske kan ta sig ut via trappan om de upptäcker elden i tid. En eldsvåda kan lätt utveckla sig till en katastrof.

Liknande hus finns på många ställen i de ”utanförskapsområden” man gnäller över. Vi som bor där har i alla år betalat hyror, som bidrar till stora vinster utan att något kommit oss boende till del. Några pengar har aldrig avsatts till underhåll. I stället väntar  de som har makten med att renovera så länge som möjligt för att sen kunna göra stora kostsamma renoveringar. Hyrorna blir därefter astronomiska och tvingar bort många av de boende.

Hur ser media och bostadsbolagen på det här? Förmodligen tigs såna här frågor ihjäl eller avfärdas med några krystade meningar medan man fortsätter påpeka över hur dåligt folk som bor här och att något måste göras. Men inget händer.

 

 

Hon ville bli fotograferad

Publicerat: 2 december, 2016 i makthavarna, Skärholmen
Etiketter:

På Skärholmens torg finns det tiggare i varje hörn. Eller så släntrar  de hit och dit med muggarna utsträckta och säger ”hej, hej”, så man inte ska missa dem. För mig har det varit ett problem hur det ska hanteras trots att råd från makthavarna inte uteblivit. Men de orden har inte lättat min börda. För  jag tror inte att pengar till en välgörenhetsorganisation hjälper de här människorna. De landar nog i många människors fickor tills de tunnats ut till en tumme.

Jag har lyssnat på mina känslor. Det kan röra sig om förakt för att vuxna karlar inte sätter igång och gräver en grop eller något annat nyttigt i stället för att stå på knä inför svenskarna. Jag har känt medlidande med de gamla och lytta som vacklar omkring med sin skramlande mugg. Känt oro att de utnyttjas av skrupelfria maffiosos och inte får behålla ett öre själv. Samtidigt verkar det ju vara familjer som åker och då får ju dessa gamlingar ett värde, som de inte har i Sverige där gamla inte längre är lönsamma.

I en av mina perioder av icke-givande gick jag på Kungsgatan med en 13-årig pojke. När han såg en tiggare vid husväggen stannade han och gav en krona ur sin börs. Det gav mig en tankeställare. Fortfarande mycket av ett barn kände han medlidande och ville dela med sig. Jag skämdes. Rannsakade mig själv och kom fram till att några kronor mer eller mindre inte betydde något för min något skrala ekonomi. Om jag tappade en på gatan var det inte  säkert att jag ens böjde mig ner och tog upp den.

Jag bestämde mig för att bara ge till en kategori – äldre kvinnor. Delade ut enkronor, ibland två och överblivna euron till rynkiga damer. Efter ett tag tyckte jag det var jobbigt att treva efter plånboken när jag siktade någon med käpp. Började därför koncentrera mitt givande till en kvinna, som brukar sitta utanför Lidl. Efter att ha handlat har jag redan haft portmonän uppe och kan förbereda mitt bidrag redan i kassan. Ibland en hel gultia, ibland flera kronor fast  mest bara en. Ibland var kvinnan inte där utan hon tog rast under ett träd. Då gick jag bara förbi. Hon måste ju sköta sitt jobb för att jag ska bidra. Sist så höll hon på att käka en kebab som hennes man hade kommit med. Men pekade på muggen mitt i ett stort bett. Då la jag ner hela 10+2 kronor och hon log tacksamt. Var orolig att det inte var hennes man utan en skummis, men känslan fick mig att tro på familjeanknytning.

cimg1043

Av hänsyn tänkte jag bara fota koppen, Men hon (vänster) blev så glad att hon drog fram en väninna och poserade. Jag kom tillbaka nästa dag och gav henne fotot. Såg henne senare inne i Centrum, där hon stolt förevisade bilden för vänner och släktingar. Snacka om linslus.

Så har jag löst konflikten. Men oroar mig för hur det ska gå när kontanterna helt försvinner. Kommer hon då kunna ta emot Swish?