Jag läste en artikel i lokaltidningen om att man måste ta egna initiativ för att förändra något. Men hur ska man göra det om man är omgiven av människor som alltid stoppar iniativ för att demonstrera sin makt?
Vi är ett antal hyresgäster som bor i ett allmännyttigt bolag i Skärholmen. Utanför huset har vi en stor gräsmatta med skuggiga träd och en grillplats som ligger i gassigt söderläge och därför bara används på kvällarna när solen har gått ner.
Sommaren 2010 var besvärlig för oss som var kvar i stan. Vi fick ingen svalka i lägenheterna utan drog ut stolar under träden eller lade oss helt enkelt där på gräsmattan och flämtade.
Jag tänkte visa mig handlingskraftig och tog kontakt med värden och undrade om vi kunde få lite trädgårdsmöbler under våra träd. Om de inte hade pengar kunde vi betala dem själva bara de fick stå kvar. Bolaget lovade att själva stå för fiolerna och möblemanget levererades fast långt efter värmeböljan var över. De har väl långa leveranstider på sina leverantörer, antar jag.
Tyvärr fungerade inte platsen så bra som tänkt för de tunga sofforna drogs hit och dit. Det var ungar som skulle spela fotboll och hade det som mål. Eller någon släktträff som behövde mer möbler vid grillplatsen. En soffa flyttades till och med till en annan gård.
Så jag tog kontakt med bolaget igen. Bad dem fixa fastgjutning av sofforna på marken så de kunde stå kvar i skuggan. Det lovade någon tjänsteman att fixa. Inget hände. Ringde igen. De lovade fixa. Inget hände. Inga svar på mail. Det blev ingen dialog. Kände mig till slut på gränsen till haverist och förstod att det var bolagets aggressionshämmade sätt att säga nej till sina ”kunder”.
Vi hade själva kunnat skaffa någon som fixerade sofforna i marken, men det hade varit egenmäktigt förfarande på annans mark och därför inget man ger sig på som hyresgäst.
Summa summarum. Så här tror jag många initiativ slutar. I stel byråkrati alternativt förakt mot de hyresgäster man har. När nästa värmebölja kommer får vi köpa luftkonditioneringsapparater, men så mycket trevligare vi skulle ha haft på gården tillsammans i hettan.
Tidigare publicerad i Södra Sidan
Krönikor från Skärholmen 