Igår kväll satt jag i godan ro vid min dator och surfade. Plötsligt fladdrade det till i mitt hår och jag hörde något, som jag efter några sekunder kunde identifiera som vingslag. Insåg att en fågel flög omkring i rummet. Jag blev rädd och rusade ut ur rummet och stängde ordentligt. Ropade på Sara som bor hos mig. Hon är kunnig fågelskådare och kanske kunde hjälpa. Sara berättade att hon sett en burfågel nere på gården de senaste tre dagarna. Vi enades om att den måste vara på rymmen från sin fågelbur. Eller kanske blivit övergiven av någon semesterfirare.
– Vi har haft fåglar som kommer in på jobbet och då brukar vi linda in dem i något tygstycke och bära ut dem på gatan igen, sade Sara. Så jag tog fram en badhandduk men den trodde hon var för klumpig. Sen en tunn kökshandduk. Beväpnad med den klev Sara in i arbetsrummet på jakt efter pippin, som satt uppflugen på min motionscykel. När hon närmade sig flög han bara iväg och satte sig på ett högt skåp och nästan lipade åt oss där nere på golvet. Men egentligen såg fågeln rätt gullig ut med en punkig frisyr och vackra färger. Sara försökte nå kontakt med fågeln men det såg vingligt och farligt ut när hon stod på ett skrivbord så jag föreslog en paus.
Till nästa försök fick Sara en röd julduk (typ halvstor) och med den i högsta beredskap gick hon in för att fånga den lille rackaren medan jag fegt stod och tryckte vid dörren. Ingen fågel syntes till. Vi letade under skrivbord, uppe på hyllor men ingenstans fanns fågeln. Vi gav upp tills vidare och jag gick in på mitt rum och undrade hur det här skulle sluta. Vem ringer man när man fått in en fågel i sitt hem? Försökte en gång med felanmälan till Stockholmshem när jag fått in en annan fågel i ett annat rum. Men de var stenhårda och hänvisade till polisen eller grannar (!) Så det var bara att hoppas att något magiskt skulle inträffa.
När jag legat där och vilat ett tag gick jag ut igen. Då kom Sara emot mig och berättade att hon redan fångat fågeln och satt ut den på balkongen där två fönster stod öppna. Vi pustade ut. Det hade löst sig ändå. Trodde vi.
Jag somnade lättad och nästa morgon gick jag ut på balkongen. Ingen fågel syntes till så den hade nog flugit ut i det fria under natten. Jag stängde fönstren så inte fågeln kunde komma in igen. Sen satte jag mig och kollade email. Hörde plötsligt något och vände mig om. Det här var vad jag fick syn på:
Du trodde att du hade blivit av med mig va?
Den lille rackaren hade övernattat på balkongen kanske gömd under någon av mina möbler. Jag fick gå ut och öppna fönstren igen och hoppas att hungern skulle locka ut hen till grönskan på gården. Men egentligen verkade pippin vilja vara kvar på balkongen, som ju blev en större bur än en vanlig och med öppen dörr till friheten.
Jag åkte till stan och jobbade. Sen när jag kom hem verkade han vara borta. Så jag stängde fönstren igen. Har inte sett honom sen dess. Men vem vet om jag inte blir lurad igen?
Trots allt känns det lite kymigt att mota ut fågeln. Den ville ju så gärna bo i mitt hem. Men snälla jag är inte rätt person. Är fågelrädd och har ingen bur.
Kanske finns det någon annan som vill adoptera den söta pippin? Eller den rättmätiga ägaren kanske dyker upp. Vill tipsa om att fågeln nog går att hitta på gården utanför Ekholmsvägen 200-204. Leta förslagsvis i närmaste träd.
Krönikor från Skärholmen 