Jymdskepp till månen

Publicerat: 7 oktober, 2018 i Skärholmen
Etiketter:,

Jag känner en liten kille som heter Louie. Hans födelse  skildras (från mitt perspektiv) i början av bloggen. Tiden går. Han har nu vuxit till sig och kan både gå, springa och busa. Hans personlighet är speciell och han har en teknik för att ta sig fram till det som lockar även om något står i vägen. Där skiljer han sig från sin mer diplomatiska storebror. Louie har med andra ord en mycket stark vilja och känsla för att varje maktkamp är en utmaning som bör vinnas. Men han har också  charm som får alla små (och stora) flickor i omgivningen att dåna av förtjusning och kusinen Laura trängtar ofta efter hans sällskap.

Han och jag har en speciell relation. Vi möts halvvägs så att säga. Eftersom jag inte är hans förälder har jag inga skyldigheter att uppfostra honom eller lära ut livets realiteter.  Jag kan låta det blåsa bort och inte ta de strider han bjuder upp till. Vi gillar båda vilda lekar. Medan han utför dem i verkligheten så genomför jag dem mer i skymundan genom att markera rörelse eller göra något lugnare som ändå får honom att instinktivt förstå den energi som finns gömd i åthävorna. Vi gillar båda också kreativa utmaningar. Från början att hantera lera på ett bord. Känna det lena materialet, lukta och smaka. Sen börja forma till vad som helst . Kulor som man kan rulla, svansar till dinosaurer eller klumpar som föreställer vilda katter.

Han visar stor talang att lägga pussel. Personalen på dagis säger att han lägger säkrare och fortare än vad  de själva mäktar med. Hemma demonstrerades hur han kunde lägga alla pussel som fanns tillgängliga, en efter en på nolltid. En gång köpte jag med en bok om monster, som kunde pillas loss och sen  sättas  in på förtryckta markeringar  i målade skräck miljöer.  Med säker hand letade han rätt på platsen där varje monster med tillbehör skulle placeras och innan jag själv hittat rätt plats hade han satt fast den.

Senast vi sågs var en av sommarens  sista dagar på ett poolparty där vi  åt grillat  bredvid det azurblå vattnet medan  uppblåsbara jättedjur i plast svävade på vattenytan. Det var lite småkallt och jag virade en kofta runt honom  och klappade på armarna så han skulle hålla sig varm. Han pratar inte så bra ännu men vi höll ändå igång någon slags konversation. Sen tog han min käpp, som jag har som hjälp för att hantera ett krånglande knä. Barn brukar älska käppen för den kan förvandlas  till allt möjligt – bli ett gevär, något att jonglera med eller använda som golfklubba. Louie tog käppen, som stod lutad mot en stol och höjde den ända upp mot parasollet  ovanför oss och sa:

                                                 ”Jymdskepp mot månen”

En stöt mot parasollet . Sen sa han igen ”jymdskepp mot månen”.  Jag tänkte att han uttalat vad han vill göra i sitt framtida liv.

 

POOLBILD

Här syns Louie längst fram med röda muffar. Vid poolkanten står storebror Fred.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.