Förr brukade det alltid finnas en stentunna med olika blomsterarrangemang när man kom fram till bergbanan. Sen fanns en lika fin där uppe när man kom upp till Höjden. Det betydde mycket för oss boende för det fanns inga andra blommor i området. Man kände att någon brydde sig om att man skulle känna sig välkommen hem.
I somras var det inte så utan stentunnorna stod tomma och bara vissna fjolårsgräs fanns där. Ingen visste vem som var ansvarig. Var det Stockholms stad som tidigare hade förnöjt oss? Eller Stockholmshem som äger många fastigheter här uppe? Eller var det de nya bostadsrättsföreningarna, som glömt bort att ta ansvar. Att ta reda på vem som var ansvarig verkade minst sagt komplicerat. Vi tänkte att någon helt enkelt glömt bort att beställa nya blommor i stressen inför sommarsemestern. Hade vi tålamod så kom de snart tillbaka när någon upptäckt sin försummelse.
När jag häromdan gick ut för att fotografera de övergivna tunnorna var de borta! Nån hade förmodligen med stor möda (de måste vara tunga) transporterat bort dem. Nån som kanske tänkte: ”Här ska inte folk njuta av blommor utan sträva efter arbetslinjens principer”.
Men jag tog foton av platsen i alla fall för att dokumentera hur det nu ser ut.
När vi numera kommer till bergbanan har vi den här vyn framför oss – en sandlåda och två stenar kanske föreställande ett vietnamesiskt stenarrangemang.
Jag tog bergbanan upp för att ta nästa bild av stället där blommorna funnits.
En konstnärlig installation, som inom sig gömmer sanden vi längtar till på slaskiga vinterdagar.
Nu kan vi bara hoppas på att det Stefan Löfven sa i somras från scenen i Almedalen förverkligas:
”…Vi har påbörjat nya bostadsinvesteringar på sex miljarder och en av miljarderna går direkt till att rusta upp miljonprogramsområden…”
Man kan ju alltid hoppas att några av dessa slantar kan gå till lite blommor och återtransport av stentunnorna. Hoppas de inte slagit sönder dem bara utan att de kan få prunka igen.
Krönikor från Skärholmen 