Inlägg märkta ‘Tysta rummet’

För mig har Skärholmens bibliotek alltid varit en oas. Där finns stort urval av böcker, DVD och annat till utlåning. De har ofta nyutkommen litteratur med kortare lånetid, i och för sig, men där kan pärlor finnas om man är snabb att lägga beslag på dem. Det bästa är att man med hjälp av datorn hemma kan beställa alla möjliga böcker som ligger i olika lager eller finns på andra bibliotek och hämta dem nästgårds i Centrum. Med andra ord ett paradis för bokälskare.

Den sista nyordningen är ett tidningsrum en trappa ner som man delar med ett café vid en öppen vägg, där alla möjliga dagstidningar , magasin och annat smått och gott står att finna. Den har en ingång  på bottenplanet om man vill slippa den stupande trappan. Om man vill kan en Latte beställas från cafédisken och drickas med tidningen uppslagen på bordet framför. Har varit underbart att ta en paus där i den  ström av ärenden som hela tiden stressar lilla mig.

DN-bild version2

Vilken lycka när man hittar dagens DN på sin trästång.

Men på sista tiden har det kommit  en orm in i paradiset. Det pratas hela tiden i tidningsrummet. Av flickor  som träffas och kanske samtidigt utför något slags grupparbete. Stadiga vuxna karlar för oändliga samtal på något främmande språk eller pojkar som diskuterar och skrattar åt varandra. Det hjälper inte att be dem vara tysta med tanke på alla  förskrämda läsare  som sitter i hörnen och försöker koncentrera sig.

”Här behöver man inte vara tyst” påpekar de lite frankt men fullt korrekt. För det finns ingen skylt uppsatt där man ber om Tystnad. Jag ber dem i alla fall dämpa sig  och drar mig tillbaka till hörnan och försöker sätta  pekfingret i örat. Eller drar mig tillbaka in i cafédelen där det finns mjuka mattor som dämpar ljudet men inte tillräcklig belysning så det går att läsa ordentligt.

Häromsistens blev jag så irriterad att jag gick upp och pratade med bibliotekschefen  om problemet. Han hade hört att det var stökigt.

”Nej problemet är bara att det pratas hela tiden så man inte kan läsa”, sade jag. Frågade om man får ta upp tidningar  till det tysta rum som finns uppe i själva biblioteket.

”Det går bra”, sa han.

Så nu får jag ta med mig tidningarna upp till Tysta rummet och lämna skolflickorna och männen att fortsätta diskussionerna där nere. Det går ju det också. Men min slutsats är att det verkar finnas ett behov av ställen där folk kan mötas och prata utan att känna sig tvingade att köpa mat, bakverk eller kaffe för pengar som inte finns. Då skulle läsarna äntligen få lugn och ro.