”Titta på fågelboet”, sa Hans till några små flickor, som skuttade ut ur bergbanan. Men de sprang förbi så han vände sig till mig och visade att en duva hade byggt ett rede i en trädklyka. Adress: Första trädet till höger på bron från bergbanan räknat.
Vi betraktade underverket. En duva, som burrade upp sig i klykan och la vingarna över sina ägg. Får man anta i alla fall. För hon kan väl inte få för sig att ruva på en Cocacolaburk eller snusdosa. Det såg verkligen ut som hon uppbar föräldrapenning och njöt av de dagar hon kunde ägna åt fortplantningens frukter.
Av dem ska bli nya små duvor, som kommer att spatsera nere på vårt torg och få brödkrutonger av människor som tröttnat på tiggarna och numera föredrar duvor.
Varje dag sen dess har jag tagit med kameran för att föreviga den gravida duvan. Men hon är försvunnen. Kanske uppäten av en stor fågel eller ute på jakt efter mat. Hoppas äggen klarar sig. Kvar är bara boet, som är ett vackert bygge av kvistar och strån. Se själv.
Krönikor från Skärholmen 