Om man går backen ner mot Mälaren från Skärholmsberget och sen svänger till vänster nere på ängen så ser man koloniområdet. Det består av många små odlingslotter och en gemensam stuga med enkelt kök och verktygsbod. Alla besökare är välkomna att gå in på området och flanera mellan de olika trädgårdarna. En del är helt vildvuxna, andra har ansade rabatter medan vissa är idylliska oaser. Det utmärkande för området är att här blandas en massa olika kulturer med gamla svenska kolonister. Många tillfällen ges till samarbete med varandra trots språksvårigheter och verklig integration mellan svenskar och invandrare är en öppen möjlighet.
Jag fick en lott efter en kort tids köande. Försökte först få hjälp av en kille med jordfräs för att köra igenom jorden. Han gav upp. Det var bara lera och omöjligt att göra något åt. Då lejde jag en kille som handgrävde lotten och tog bort allt skräp och sten som kom upp i dagen. Sedan köpte jag brandgula tältpinnar för att göra raka gångar och sängar. Det väckte visst löje men jag framhärdade. Jag måste göra det på mitt sätt. Efterhand så blev det rätt fint. En bit blev uteplats med möbler och grill. Det fanns vinbärsbuskar och hallonsnår sedan tidigare. På resten skapade jag rutor för odling av bland annat kryddor, mangold (gick inget vidare), pumpor (gick desto bättre) och en prunkande rabatt med blandade blommor. Hemma på kvällarna slog jag i trädgårdsböcker och försökte lära mig allt om kompost och olika växters behov och skötsel. Det var kul men tog massor av tid. Var ingen idé att åka bort mer än en vecka på sommarhalvåret. Hade fester för vänner och släkt på lotten där vi slog in mumspaket i folie och la på elden.
Ganska snart upptäckte jag att det fanns ett spänt förhållande mellan de flesta svenskar och invandrare. Eftersom jag såg svensk ut så beklagade sig framför allt damer som ofta haft lotten sedan urminnes tider tillsammans med sina numera döda män. ”Invandrarna är så slarviga och deras lotter är rena skrotupplagen”, ”De odlar bara grönsaker”, ”De slänger sopor i skogen och papperskorgarna i stället för att ta hem”. Medan invandrarna förmodligen såg min annorlunda inställning till dem och bjöd in på te i sina små trädgårdar och pratade om grönsaksodling..
Odlingslotterna hade diffusa gränser mellan sig så gränsstrider uppstod ofta. Jag var omgiven av svenska grannar där jag hela tiden fick förhållningsorder om vad jag skulle göra. Bland annat skulle gången mellan lotter hålla i rensat skick. Jag kämpade ensam på med hackan för att ställa mig in. En spretig vinbärsbuske störde en grannkolonist och skulle stagas upp med pinnar och rep. Jag hade ingen aning om hur det skulle göras och vad jag skulle få tag på pinnar så jag tog bara ett ordentligt rep och band om hela busken. Förstod att jag uppfattades som annorlunda och inte följde Jantelagen för svenskt uppträdande. Började känna mig mobbad.
Det som var början till slutet för min kolonikarriär var mina två hopfällbara plaststolar, som jag brukade lägga bakom den trälåda jag använde för redskap. En morgon låg stolarna slängda på rödbetssängen. Jag ställde tillbaka dem och låste ihop med ett cykellås. Nästa morgon var de utslängda igen fast den här gången i morotsrabatten. Så fortsatte det. Någon hemlig slängde, jag flyttade tillbaka. Till slut låg det en lapp från en granne där det stod att mina stolar nuddade hennes tomtgräns och inte fick finnas där. Striden trappades upp och flera kvinnor mobiliserades för att bevaka vad jag gjorde med stolarna. De fanns där när jag än kom ner till lotten och verkade ha ett rullande bevakningsschema. Jag själv fick vilda fantasier om att låsa fast stolarna vid trälådan så de inte gick att flytta och andra mer eller mindre realistiska motståndshandlingar. Men tog mitt förnuft till fånga och flyttade stolarna till hallonsnåret.
Jag tröttnade på att vara där och beklagade mig för en man från Bagdad, som hade en lott i närheten. Han sa att jag bara skulle strunta i grannarna. Men känner man inte längre någon lust så räcker inte det rådet. Så jag gjorde mig av med lotten, gav bort min grästrimmer och alla verktyg till släktingar. Idag odlar jag på den inglasade balkongen uppe på Skärholmshöjden. Har många slags kryddor på en bänk. Varje år fyra tomatplantor, som ger god skörd fram till hösten. Dessutom en och annan evighetsblomma och ett olivträd. Brukar normalt inte sakna något jag lämnat i livet men det händer att jag längtar tillbaka till jordlotten och känner ett styng av sorg att jag inte fixade att vara kvar.
Krönikor från Skärholmen 