Inlägg märkta ‘otrygghet’

Det började med att källardörren till mitt och grannarnas källarförråd fick en automatisk stängning. Den tunga dörren smällde obevekligt igen bakom mig när jag skulle besöka mitt förråd. Det kändes, minst sagt, läskigt. Framför mig en liten gång som längre fram korsades av en annan gång som inte gick att överblicka. Jag var orolig att där skulle finnas råttor eller någon förvirrad hemlös som sökt en tillfällig bostad. Men jag stålsatte mig och gick in utan att något hände.

Nästa steg var att belysningen i förrådet inte fungerade. Jag gjorde felanmälan flera gånger med flera veckors mellanrum. Först vid tredje tillfället så fixades ljuset.

När jag för ett tag sen skulle ner och leta efter ett gammalt campingkök och sortera om bland kartongerna samt ta upp lite varmare kläder, som jag förvarade där nere, hände det som gjorde mig absolut vettskrämd.

Jag hade lyft ut kartonger i källargången  för att kontrollera innehållet och stuva om  då det hände. Lampan släcktes och det  blev svart. Riktigt kolsvart. Inget ljusinsläpp någonstans och den tunga dörren var hermetiskt tillsluten så det gick inte att ropa på hjälp. Jag blev absolut skräckslagen. Försökte tänka ut vilka möjligheter jag hade att nå  dörren fast gången var blockerad av kartonger i olika storlekar. Insåg att det var utsiktslöst. Det hör till saken att jag är 77 år och går med hjälp av käpp på grund av en knäartros. Jag  såg framför mig att jag skulle snubbla över kartongerna och bryta lårbenshalsen. Började  gråta och det kändes absolut hopplöst. Insåg att jag nog måste vänta tills någon granne skulle besöka sitt förråd. Men det kunde ta flera dar.

Då helt plötsligt tändes ljuset igen. Antog att det varit någon glappkontakt  i belysningen, så jag pustade ut. Fortsatte att stuva om och började ta fram de klädpåsar som skulle upp till lägenheten.

Då släcktes ljuset igen. Tändes efter ett tag igen. Släcktes igen. Så höll det på och jag förstod att jag var tvungen att kasta tillbaka lådorna medan ljuset var tänt och skynda mig ut innan det blev kolmörkt igen. Kände mig katastrofalt otrygg och rädd för att bli instängd i mörker igen.

Nästa dag mailade jag Stockholmshem och berättade att det var något fel på belysningen nere i källarförrådet. Fick svar med information om att det  var en medveten nyordning som Stockholmshem infört. Vad anledningen var fanns ingen förklaring till.

Antar att någon  byråkrat på Stockholmshem hittat på att här ska vi vara rädda om elförbrukningen. Då hade det ju varit enklare att koppla ljuset till källardörren så det släcktes automatiskt när hyresgästen var färdig med besöket. Stockholmshem verkar många gånger tyvärr sakna förmåga att tänka sig in i hur hyresgästerna kan uppleva en nyordning. Så var det när vi fick en tvättstuga som låg på andra sidan området med en stupande lång trappa till ingången. Vem kan hitta på något så dumt? Men i det fallet blev vi räddade av vår förvaltare som såg till att hyresgästerna kunde få tillgång till tvättstugor i hus nära sina bostäder dit det gick att transportera tvätten. Kanske kan hon hjälpa oss den här gången också?

I väntan på att någon inser det dumdristiga i den här lösningen så får vi hyresgäster improvisera för att undvika den situation som nu är för handen. Jag har kommit på en tillfällig lösning.  När jag var nere idag med sommarkläder släpade jag ner en stol, som jag placerade så att den tunga dörren inte automatiskt stängdes och  lite ljus i alla fall sipprade  in i det kolsvarta mörkret.

kc3a4llardc3b6rr.jpg

Annonser